Nu är jag tillbak till datasalen igen för lägga in ett utterligare inlägg på bloggen IGEN DÅ. Blev riktigt pisst off på att schema skulle plötlisgt ändras från ingenstans bara så där utan någon som helst särskilld anledning när det gäller fotogrupper eftersom jag hade köpt tur och retur biljetter till Paris för att hälsa på min syrra som pluggar där. Så nu vet jag inte vad jag ska göra i.o.m. att biljetten är redan betalt och köpt så finns det risk att det går inte avboka den och då sitter jag i skiten upp till öron om jag inte kan göra något åt det.
Tillbaka till konstfack då.

Denna vecka har varit extra spännande, nej jag skojar bara den var precis likadan som förra eller nej det gör jag inte vi hade helt underbara föreläsningar med Thomas som gick verkligen jätte bra. Ämnet huvudsakligen var bildanalys vilket jag ansåg vara ett ämne som vilken konstnär/bildpedagog skulle ha nytta av framöver under sin kariärr. Under dessa lektioner öppnades mina ögon för helt nya saker som man kanske inte ens tänkte och hade ingen som helst insikt om förr.
Vi fick exempelviss välja ut tre olika bilder ur dagens tidning som fanns tillgäntligt för hela klassen då vilket sedan följdes av en analys.
Under analysen skulle vi prova oss fram med att använda begrepp som vi hade mött på under literaturr läsningen. Man fick jobba i en grupp som bestog av tre personer och sedan börja med att beskriva bildens innehåll och därefter gå in mera på djupet med tolka bildens betydelse och dess sammanhang. Det som jag tyckte var intressant i det här fallet var då att själva processen fungerade som någon slags utredning där målet var ta reda på bildens syfte. (vi klippte bort texten också för att göra det mer intressant för) Anledningen till det var att vi ville inte att texten skulle bestämma för oss i förväg om vad bilden handlade om (modernism tänkandet - bilder för sig -ord för sig). Jag personligen anser texten i bilden som ett hinder om ska analysera en bild. Även titel för kända konstverk som hänger t.ex. på Nationella museet skulle igentligen tas bort också och sedan läggas eller lämnas ut till betraktaren efter man ha studerat den.
Jag har en starkt förtroende på att all typ av kunskap i slutändan leder till självkunskap- självkunnande, att man lär sig inte det som står på skrivet på pappret utan att man lär sig att lära sig själv, man upptäcker egenskaper hos sig själv som man hade kanske inte hade stött på tidigare och sedan lär sig att hantera och ta vara på dem. Ifall dem anses vara värdefulla självklart och i det här fallet så var det precis det som hade skett. Man lär dig sig att se det vad man kanske inte ser eftersom det mesta vi ser i vardags livet är en självklarhet för oss och det är vi som bestämmer själva vad är en självklarhet eller inte.